Powered by Disqus

Monthly Archive for June, 2010

Myten om hot-hand:Hur psykologiskforskning förändrade basket

Så här halvvägs in i fotbolls-vm känns det lämpligt att komma med ett sportrelaterat inlägg. Rapporten som jag tänker presentera berör förvisso basket men fundera gärna över resultaten nästa gång du kollar på fotbolls-vm.

1985 satt Amos Tversky och tittade på basket och funderade om spelare verkligen kan vara “heta på gröten”, i basket-sammanhang kallat ”hot-hand”. Efter att ha utfört intervjuer med både basketspelare och supportrar så fann Tversky att de flesta verkade anta att när en spelare väl gjort mål så ökade sannolikheten för att denna återigen skulle göra mål. Studier har visat att människor just tenderar att underskatta slumpen, man tror till exempel att sannolikheten för krona vid en slantsingling ökar om det blivit klave de förgående singlingarna. Tversky och hans kollegor ville visa att samma missuppfattning fanns hos basketfolket.

För att ta reda på hur det faktiskt låg till valde man att titta på statistik från samtliga matcher som laget Philadelphia 76ers spelade under säsongen 1980-1981. De resultat man fick fram stödde mycket riktigt den hypotes som forskarna hade. När en spelare nyss gjort mål var sannolikheten för att nästa skott också skulle gå i mål 51 % medan det var 57 % sannolikhet det skulle bli mål om spelaren missade vid sitt förra försök. Ungefär samma sak gällde för så kallad streak shooting, det vill säga att man gör flera mål på rad. Om en spelare var het på gröten (satt tre av sina senaste fyra skott) så missade han i genomsnitt 50% av skotten. Hade man däremot varit inne i en svacka (noll träffar de senaste fyra skotten) så satte man nästa skott vid 57% av tillfällena.

Resultaten är förvisso inte så värst extrema men eftersom det är de små marginalerna som oftast avgör en match så är det självklart viktigt att dessa inte påverkas av myter och felaktiga föreställningar. När Tversky presenterade sina resultat för tränarna och spelarna i Philadelphia var de många som tvivlade på vad de hörde, men efter en noggrann genom gång var de till slut ingen som kunde betvivla det som forskarna kommit fram till. Studien fick bland annat konsekvensen att man inte längre såg till att förse ”the hot-hand” med bollen. Jag är osäker på om detta tillämpas inom fotboll men nästa gång du ser på VM så kan du ju vara uppmärksam på vad som händer med målskyttarna resten av matchen. Gör de mer mål? Får de bollen i större utsträckning? Eller blir de helt enkelt utbytta?


Källa: The Hot Hand in Basketball: On On the Misperception of Random Sequences av Tversky, Gilovich och Vallone , 1985

Dela?
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • FriendFeed
  • Twitter

Boktips: Nudge

Med Nudge: Improving Decisions About Health, Wealth, and Happiness visar författarna Richard Thaler och Cass Sunstein hur man med hjälp av psykologisk- och ekonomiskforskning kan påverka människor så att de gör “bättre” val.  Författarna är sanna libertarianer och verkar avsky statlig reglering och lagstiftande som begränsar människors valmöjligheter. Den genomgående devisen är därför att desto mer valmöjligheter desto bättre, samtidigt som det inte är något fel att ge människor en hint om vilket som är det bästa alternativet. Det är just detta som är en nudge.

Thaler och Sunstein är två mycket erfarna forskare som båda är verksamma på University of Chicago. När det kommer till forskning om beslutsfattande så har de bland annat samarbetat med Daniel Kahneman vilket kan ses lite som att göra en skiva tillsammans med Rick Rubin eller någon annan demonproducent. Det är bland annat denna erfarenhet som gör Nudge till en så pass läsvärd bok, författarna kan sin forskning och vet hur man förklarar den på ett roligt sätt. För en tid sedan skrev jag om hur antalet organdonatorer kan öka beroende på hur frågan om man vill vara med i donationsregistret ställs, samma exempel tas upp i Nudge fast något bättre beskrivet…

Precis som titel avslöjar så får man en genomgång av hur man kan få människor att spara mer, leva sundare och hur man ökar deras frihet, organdonations studien är som sagt ett exempel som berörs. Min favorit del i boken är dock den om det svenska pensions systemet och vad som gick fel när svenskarna helt plötsligt själva fick välja vart de ville placera sina pensionspengar. Vårt pensionssystem är ett lysande exempel på ett maximerade av valmöjligheter, när systemet introducerades 2001 så fanns det över 456 fonder att välja mellan och antalet har bara ökat sedan dess. De amerikanska forskarna menar att tanken med systemet var god men att det på många sätt kan ses som ett totalt misslyckande, och de har siffror som kan backa upp deras påståenden. För det första så visar de att de som gjorde ett aktivt sällan gjorde så värst bra sådana. För det andra så verkar det som att antalet som gör ett aktivt val ständigt minskar, den senaste mätningen man har visar att endast 8 % väljer att utforma sin portfölj själv. Det kan kanske verka lite motsägelsefullt att man vill uppmuntra fler att själva välja vart man vill placera sina pengar samtidigt som just dessa placeringar visat sig vara bland de sämsta. Det Thaler och Sunstein menar är att det är informationen och utformningen som det är fel på och inte svenskarnas förmåga att förbättra sina förutsättningar inför pensionen.

Bortsett från exemplet om det svenska pensionssystemet så handlar det mesta i boken om USA och hur man kan ändra diverse saker för att förbättra amerikanernas liv. Personligen tycker jag om att få en inblick i den amerikanska inrikespolitiken och livet på andra sidan Atlanten men jag har full förståelse om att detta intresse inte delas av alla. Även om du faller in på den senare beskrivningen så är boken fortfarande läsvärd, se den som ett exempel på tillämpad psykologi när den är som bäst.

Dela?
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • FriendFeed
  • Twitter

Boktips: Nextopia

Så här i “Iphone 4-dagar” så känns det läge att tipsa om en klassiker. Nextopia kom ut 2008 och är skriven av Handelshögskolans Micael Dahlén och är perfekt för alla som gillade Funky Business och Freakonomics. I boken så skriver Dahlén om hur det är att leva i ett samhälle som styrs av förväntningar, ett samhälle där jakten på det senaste är det som driver oss framåt. Han funderar över hur det kan komma sig att Iphone redan månader innan lansering utnämndes till årets mobiltelefon(!) och varför människor har allt svårare att förbli lyckligare när verktygen för att bli lycklig aldrig varit tillgängligare?

Det är just den ökade tillgängligheten som orsakat denna “förväntans-hets” , i det samhälle som vi idag lever i kommer det alltid komma något som är snabbare, billigare och snyggare och sannolikheten att detta redan är här imorgon har aldrig varit högre. Dahlén kommer med många spännande tankar men en av mina favoriter är den om hur produkter idag tvingas konkurrera med framtida, ännu inte skapade produkter. Vem har till exempel inte hört någon säga “jag väntar med att köpa en ny telefon tills den rätta tekniken är här”. Är inte detta en märklig sak att säga? För ett par år sedan ja, men efter att ha läst Nextopia så inser jag att detta är “the way of the future”.

Boken är mer av ett konstaterande än guide till att vara lycklig på 2000-talet men den visar att just det senare blivit allt svårare. När de prylar man köper idag  konkurrerar med morgondagens gagets så finns det väl ingenting som säger att ens relationer, fritidsintressen och arbete inte kan gör det samma? Visst är jag lycklig i min relation idag men kanske så finns det någon där ute som är bättre för mig? Man kanske borde “regga” sig på Spraydate bara för att se efter…

Dela?
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • FriendFeed
  • Twitter

Your new favorite graph

Prospekt teorin presenterades för första gången 1979 av psykologerna Amos Tversky och Daniel Kahneman. Teorin var främst ett sätt att på ett mer verklighetstroget sätt visa hur människor ser på risker och beslutsfattande. Innan denna teori presenterades hade man främst använt sig av expected utility teorin för att förstå hur man ser på olika alternativ och dess värde. Tanken är att beslutsfattaren ska kunna använda sig av denna teori då denne ställs inför beslut som infattar risker. Genom att använda en enkel formel så kan man räkna ut vilket alternativ som ger högst förväntat värde och man bör således välja detta. Skulle denna teori gälla för alla människor så skulle vi inte ha program som Lyxfällan, just detta visade Kahneman och Tversky med prospektteorin.

I artikeln Framing of decision and the psychology of choice ger K & T en annan bild av beslutsfattande och hur vi ser på vinster och förluster. Detta sammanfattar de snyggt i nyttofunktionskurvan som finns här ovan. På y-axeln finner man det subjektiva värdet av en vinst eller förslut, på x-axeln det objektiva, faktiska värdet. Kortfattat så kan man säga att kurvan visar att människor avskyr en förlust nästan dubbelt så mycket som de tycker om en vinst av motsvarande värde. En vinst på 100 kr är nice men en förlust på 100 kr är dubbelt så “onice”.

En annan intressant sak som kurvan visar är att hur negativt vi ser på en förlust och hur positivt vi ser på en vinst “mattas av” i takt med att dessa ökar. Detta kan ju till exempel förklara varför det finns personer med 1 000 000 kr i parkeringsböter, skillnaden i värde mellan -1 000 000 och -1 000 700 kr är minimal jämfört med att vara skuldfri och att få en skuld på 700 kr. Detta hade naturligtvis inte uppstått om personen i fråga ändrat sin referenspunkt så att han/hon sett varje ny p-bot som att gå från skuldfri till skuldsatt. Liknande resultat har man funnit i upplevd livsnöjdhet och lön. Precis som nyttofunktionskurvan visar så värderar vi vinster men värdet av dessa mattas åter igen av efter att man kommit upp i en viss nivå, det samma gäller för lön och livsnöjdhet. Om man intresserar sig för sådana resultat rekommenderar jag artiklarna: Happiness and the human development och Happiness research: state and prospects.

Det kommer säkerligen refereras mer till Kahneman och Tversky i denna blogg, det är nästan obligatoriskt när det kommer till beslutsfattande. För att förstå hur stort genomslag denna teori haft så bör det nämnas att Daniel Kahneman fick Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till minne av Alfred Nobel (slarvigt kallat Nobelpriset i ekonomi) år 2002, trots att det ryktas om att herr Kahneman aldrig tagit en ända kurs i ekonomi.

Dela?
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • FriendFeed
  • Twitter

Mer Psykologi till skolbänken

Följande text är skriven av och för Johnlemon.se

Att tolka sig själv och sin omgivning är basalt och väsentligt. För att vi ska samspela måste vi kunna förhålla oss till vårt släktes omfattande mångfald. Läran om människan och psyket stavas Psykologi. Ett ämne vi trots dess självklara relevans endast studerar som ett tillval i skolan.

Oavsett om du befinner dig på arbetet eller hemma med dina orakade ögonbryn så känner du. Oavsett om du är en rebell, eller proper mäklare med skyhög byxhöjd, så tänker du. För att behandla sina känslor och tankar krävs insikt och erfarenhet. Särskilt då dessa tankar och känslor skall få genklang. All kommunikation kräver och baserar på förståelse och receptivitet. I vårt skolsystem kan man välja till Psykologi som ett tillval. Ämnet som förklarar varför, och inte bara hur. Lika oförståeligt som att Mona Sahlin får syssla med politik är det att psykologi inte är inräknat som grundämne. Det går inte ens att få en helhet av alla ämnen, utan det. Personligen tycker jag att en religionskunskap, historia och samhälle kräver psykologiska grundkunskaper.

Exempel: För att sätta sig in i en etnisk olikhet, såsom en viss sed, krävs det tolerans och självdistans. Man är rädd för vad som är okänt, men är man medveten om det kan man ofta reglera åsikten och ”rättar sig”. Det är mer regel än undantag att äldre generationens ignoranta tappar hakan i asfalten när de träffar en trevlig invandrare. ”Men han var ju trevlig” med höjda ögonbryn och öppen mun. Fördomen innan mötet, kontra trevligheten, utgör en makalös kontrast. Det är precis som att man utgår från att den okände är opålitlig. Därmed att den trevliga invandraren har en genetisk avvikelse.

Detta exempel var av fenomenets allra mildaste slag. Dess värre upptrappning resulterar i såväl kränkningar som utanförskap. Den utsatte tar ett steg tillbaka, eller två fram, och den fördomsfulle samma sak. Allt bottnat i okunskap och rädsla för att det okända inte ska matchas upp av sin egna person.

Det finns inte en sekund av våra liv läran om människopsyket är irrelevant. Från att vi blir medvetna om att vi har en identitet (2-4 år) till att vi dör, påverkas vi av våra tankar. Så varför läser vi så jävla lite psykologi i skolan? Vi lär oss om rasism, religiös bekräftelse, krig, gemenskap, kärlek och massvis, men aldrig vad det bottnar i. Jag känner ofta att jag får användning av mina kunskaper i psykologin. Det underlättar när jag man träffar nya personer, till att jag recenserar och analyserar en låtskrivare. Att ha förståelse för hur andra människor tänker är en fördel och en förutsättning.

Att veta varför man är svartsjuk, har ångest eller varför man blir rädd för specifika situationer, har en orsak. Vet man om den kan man ofta tala vett i sig själv, bara genom att vara övertygad om insikten. ”Han skäller på mig men är bara arg på sig själv, för att han inte kan besvara och bemöta mig”.

Det är mycket som klarnar för en. Varför polare förnekar deras missbruk, varför man själv ljuger för andra, varför man inte klarar av att se andra i ögonen m.m.Varför man tänder på kvinnors bröst och röv. Varför människor blir aggressiva gentemot sin omgivning. Varför man känner sig obekväm i närheten av någon med annorlunda etnisk bakgrund.

Politiker diskuterar ofta invandringspolitik, men har inte ens vett att införa ämnet som förklarar varför det finns spänningar mellan olika folkgrupper. Vi gnäller på samhällsklyftor, men teorier kring maktbehov och bekräftelsebehov lyfts inte ens upp i skolbänken? Det är löjligt korkat. Den här världen är morbid och osund. Det var allt för den här gången. Hade velat skriva längre, men hejdade mig för eran lathets skull.



John Lemon skrivs det om bland annat musik och samhälle. Här hittar du även mängder av foton och recensioner av musik från diverse genrer. Sidan drivs av en ambitiös och kreativ yngling som behärskar det skrivna ordet galant. Jag gillar att uppmuntra sådant så känner du dig träffad så hör av dig om du har något som skulle kunna passa valbloggen.

Dela?
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • FriendFeed
  • Twitter

Vad vill grekerna vattna med? Återvunnet vatten eller behandlat avfallsvatten?

Jag tänkte fortsätta på spåret om hur frågors inramning (se frame) många gånger kan förutsäga svaret. För ett tag sedan skrev jag om hur uppslutningen kring organdonation kan förändras rejält som en följd av hur frågor kring detta formuleras. I artikeln What’s in a name: Framing treated wastewater as recycled water increases willingness to use and willingness to pay undersöker några grekiska forskare hur personers inställning till renat vatten kan skifta beroende på vad man kallar det för. Till studien intervjuade man 504 lantbrukare och 500 “vanliga människor” i artikeln kallade konsumenter. Hälften av lantbrukarna fick svara på frågan:

Kan du tänka dig att använda treated waste water till ditt jordbruk?

Resterande bönder fick frågan:

Kan du tänka dig att använda recycled water till ditt jordbruk?

Även konsumenterna delades in i två grupper med liknande betingning, denna gång handlade dock frågan om huruvida de kan tänka sig att köpa grödor som är odlade med treated waste water eller recycled water.

Resultaten för båda grupperna var väldigt lika så jag väljer därför att slå ihop dem. När vattnet benämndes som treated waste water var det endast 34% av de tillfrågade som kunde tänka sig att använda det, resterande svarade nej. Resultatet är nästintill omvänt då man kallade det för recycled water, 64% för och 36% mot användandet.

Denna rapport kanske inte är i Pavlovs-hundar-klass och det hänger absolut inget Nobelpris i luften men jag tycker att författarna på ett enkelt sätt visar hur känsliga människor är för inramningseffekten. Genom att bara ändra på några ord kan man få gruppen att framstå som sanna miljökämpar som värnar om framtiden, frågan är återigen om detta är något som är helt ok?

I boken Nudge redovisas en mängd olika metoder för att få folk att göra bättre val när det kommer till hälsa, ekonomi och glädje. Det handlar inte om att lagstifta bort alternativ utan snarare att med hjälp av psykologiskkunskap lyfta fram alternativ som är “bra” för människor så att sannolikheten för att dessa blir valda ökar. Som jag förtydligat tidigare så är detta en svår fråga att ta ställning till men tillämpningen av forskning som den ovannämnda artikel är definitivt något som vi kommer att se mer av. Jag säger det redan nu: Besluts-arkitekt=morgondagens jobb. Mer om detta senare.

Dela?
  • Facebook
  • Google Bookmarks
  • FriendFeed
  • Twitter