En blogg om valmöjligheter.
Skrev för en tid sedan om boken Nudge som beskriver hur man kan påverka människor att göra bättre val. I sommar har jag stött på två sådana typer av “knuffar” där avsändaren vill få oss att agera på ett visst sätt. Den första måste jag säga att jag gillar, den andra är jag lite skeptisk till.
Om du inte begriper den senare så kanske detta kan ge dig en hint om vad det handlar om.
Med Nudge: Improving Decisions About Health, Wealth, and Happiness visar författarna Richard Thaler och Cass Sunstein hur man med hjälp av psykologisk- och ekonomiskforskning kan påverka människor så att de gör “bättre” val. Författarna är sanna libertarianer och verkar avsky statlig reglering och lagstiftande som begränsar människors valmöjligheter. Den genomgående devisen är därför att desto mer valmöjligheter desto bättre, samtidigt som det inte är något fel att ge människor en hint om vilket som är det bästa alternativet. Det är just detta som är en nudge.
Thaler och Sunstein är två mycket erfarna forskare som båda är verksamma på University of Chicago. När det kommer till forskning om beslutsfattande så har de bland annat samarbetat med Daniel Kahneman vilket kan ses lite som att göra en skiva tillsammans med Rick Rubin eller någon annan demonproducent. Det är bland annat denna erfarenhet som gör Nudge till en så pass läsvärd bok, författarna kan sin forskning och vet hur man förklarar den på ett roligt sätt. För en tid sedan skrev jag om hur antalet organdonatorer kan öka beroende på hur frågan om man vill vara med i donationsregistret ställs, samma exempel tas upp i Nudge fast något bättre beskrivet…
Precis som titel avslöjar så får man en genomgång av hur man kan få människor att spara mer, leva sundare och hur man ökar deras frihet, organdonations studien är som sagt ett exempel som berörs. Min favorit del i boken är dock den om det svenska pensions systemet och vad som gick fel när svenskarna helt plötsligt själva fick välja vart de ville placera sina pensionspengar. Vårt pensionssystem är ett lysande exempel på ett maximerade av valmöjligheter, när systemet introducerades 2001 så fanns det över 456 fonder att välja mellan och antalet har bara ökat sedan dess. De amerikanska forskarna menar att tanken med systemet var god men att det på många sätt kan ses som ett totalt misslyckande, och de har siffror som kan backa upp deras påståenden. För det första så visar de att de som gjorde ett aktivt sällan gjorde så värst bra sådana. För det andra så verkar det som att antalet som gör ett aktivt val ständigt minskar, den senaste mätningen man har visar att endast 8 % väljer att utforma sin portfölj själv. Det kan kanske verka lite motsägelsefullt att man vill uppmuntra fler att själva välja vart man vill placera sina pengar samtidigt som just dessa placeringar visat sig vara bland de sämsta. Det Thaler och Sunstein menar är att det är informationen och utformningen som det är fel på och inte svenskarnas förmåga att förbättra sina förutsättningar inför pensionen.
Bortsett från exemplet om det svenska pensionssystemet så handlar det mesta i boken om USA och hur man kan ändra diverse saker för att förbättra amerikanernas liv. Personligen tycker jag om att få en inblick i den amerikanska inrikespolitiken och livet på andra sidan Atlanten men jag har full förståelse om att detta intresse inte delas av alla. Även om du faller in på den senare beskrivningen så är boken fortfarande läsvärd, se den som ett exempel på tillämpad psykologi när den är som bäst.
Jag tänkte fortsätta på spåret om hur frågors inramning (se frame) många gånger kan förutsäga svaret. För ett tag sedan skrev jag om hur uppslutningen kring organdonation kan förändras rejält som en följd av hur frågor kring detta formuleras. I artikeln What’s in a name: Framing treated wastewater as recycled water increases willingness to use and willingness to pay undersöker några grekiska forskare hur personers inställning till renat vatten kan skifta beroende på vad man kallar det för. Till studien intervjuade man 504 lantbrukare och 500 “vanliga människor” i artikeln kallade konsumenter. Hälften av lantbrukarna fick svara på frågan:
Kan du tänka dig att använda treated waste water till ditt jordbruk?
Resterande bönder fick frågan:
Kan du tänka dig att använda recycled water till ditt jordbruk?
Även konsumenterna delades in i två grupper med liknande betingning, denna gång handlade dock frågan om huruvida de kan tänka sig att köpa grödor som är odlade med treated waste water eller recycled water.
Resultaten för båda grupperna var väldigt lika så jag väljer därför att slå ihop dem. När vattnet benämndes som treated waste water var det endast 34% av de tillfrågade som kunde tänka sig att använda det, resterande svarade nej. Resultatet är nästintill omvänt då man kallade det för recycled water, 64% för och 36% mot användandet.
Denna rapport kanske inte är i Pavlovs-hundar-klass och det hänger absolut inget Nobelpris i luften men jag tycker att författarna på ett enkelt sätt visar hur känsliga människor är för inramningseffekten. Genom att bara ändra på några ord kan man få gruppen att framstå som sanna miljökämpar som värnar om framtiden, frågan är återigen om detta är något som är helt ok?
I boken Nudge redovisas en mängd olika metoder för att få folk att göra bättre val när det kommer till hälsa, ekonomi och glädje. Det handlar inte om att lagstifta bort alternativ utan snarare att med hjälp av psykologiskkunskap lyfta fram alternativ som är “bra” för människor så att sannolikheten för att dessa blir valda ökar. Som jag förtydligat tidigare så är detta en svår fråga att ta ställning till men tillämpningen av forskning som den ovannämnda artikel är definitivt något som vi kommer att se mer av. Jag säger det redan nu: Besluts-arkitekt=morgondagens jobb. Mer om detta senare.
